Tack o hej!
Nu har jag varit hemma i Sverige i exakt 1vecka och jag börjar så sakta komma in i vardagslivet här. Eller tja vardag o vardag, jag har ju semester :D
Såhär i efterhand känns det som om hela mitt äventyr i Bangladesh tog slut väldigt fort. När man väl kommit in i allt som var "nytt" med jobbet, kollegorna, klimatet, miljön, lokalbefolkningen, fritiden och hittat de bästa kompisarna så var det underbart att leva i Dhaka och tiden gick fort! Visst fanns det tillfällen och dagar då tiden segade sig fram, man fick sina bangla-bryt och ville bara fly från eländet - men oftast hade jag det ändå väldigt bra. Det beror framförallt på att jag hade turen att lära känna så mång härliga människor! Linda tog emot mig med öppna armar samma kväll som jag landade. Vi bodde i samma hus och det var väldigt skönt att veta att hon alltid fanns i närheten. Elin mötte jag strax därefter och vi föll för varandra direkt, någorlunda jämngamla (nåja ;)) och med liknande uppväxt hade vi mycket gemensamt och massor att prata om. Efter halva tiden i Bangladesh kom Barbara, Helena och Emma. Ytterligare tre superhärliga tjejer som jag kom att spendera mycket tid ihop med. Nina och Sofie var sist in i bilden, men också de är grymma tjejer som jag hoppas möta senare i livet :)
Dhaka är ett tufft land att leva i, man behöver verkligen ha sina vänner där för att orka med allt. Det går inte att förklara Bangladesh för någon som aldrig har varit där, man måste dit och uppleva för att förstå. Det är ett land som vid första anblicken kan verka ganska så eländigt, men när man lär känna lokalbefolkningen och ser bortom det eländiga så ser iaf jag ett oväntat lyckligt folk. Någon berättade om en undersökning som hade gjorts där resultatet var att bengalerna var det lyckligaste folket på jorden. Det kanske inte är helt sant, men jag tror och hoppas att de flesta är ganska lyckliga :)
Att leva i Dhaka under 6månader är en ovärderlig erfarenhet som jag inte skulle byta bort för allt i världen. Bangladesh är härligt och jag skulle inte tvivla en sekund på att flyga dit igen!
Nu ska jag njuta av ytterligare en veckas semester innan jag är tillbaka till vardagen på kontoret igen. Låt se vad för spännande jag kan hitta på under hösten! ;)
Tack för att ni har följt min blogg under den här tiden.
Ta hand om er!
Kram
Såhär i efterhand känns det som om hela mitt äventyr i Bangladesh tog slut väldigt fort. När man väl kommit in i allt som var "nytt" med jobbet, kollegorna, klimatet, miljön, lokalbefolkningen, fritiden och hittat de bästa kompisarna så var det underbart att leva i Dhaka och tiden gick fort! Visst fanns det tillfällen och dagar då tiden segade sig fram, man fick sina bangla-bryt och ville bara fly från eländet - men oftast hade jag det ändå väldigt bra. Det beror framförallt på att jag hade turen att lära känna så mång härliga människor! Linda tog emot mig med öppna armar samma kväll som jag landade. Vi bodde i samma hus och det var väldigt skönt att veta att hon alltid fanns i närheten. Elin mötte jag strax därefter och vi föll för varandra direkt, någorlunda jämngamla (nåja ;)) och med liknande uppväxt hade vi mycket gemensamt och massor att prata om. Efter halva tiden i Bangladesh kom Barbara, Helena och Emma. Ytterligare tre superhärliga tjejer som jag kom att spendera mycket tid ihop med. Nina och Sofie var sist in i bilden, men också de är grymma tjejer som jag hoppas möta senare i livet :)
Dhaka är ett tufft land att leva i, man behöver verkligen ha sina vänner där för att orka med allt. Det går inte att förklara Bangladesh för någon som aldrig har varit där, man måste dit och uppleva för att förstå. Det är ett land som vid första anblicken kan verka ganska så eländigt, men när man lär känna lokalbefolkningen och ser bortom det eländiga så ser iaf jag ett oväntat lyckligt folk. Någon berättade om en undersökning som hade gjorts där resultatet var att bengalerna var det lyckligaste folket på jorden. Det kanske inte är helt sant, men jag tror och hoppas att de flesta är ganska lyckliga :)
Att leva i Dhaka under 6månader är en ovärderlig erfarenhet som jag inte skulle byta bort för allt i världen. Bangladesh är härligt och jag skulle inte tvivla en sekund på att flyga dit igen!
Nu ska jag njuta av ytterligare en veckas semester innan jag är tillbaka till vardagen på kontoret igen. Låt se vad för spännande jag kan hitta på under hösten! ;)
Tack för att ni har följt min blogg under den här tiden.
Ta hand om er!
Kram
